Ann Edholm
TEATERGRILLEN 25.11.2020 - tills vidare
Ann Edholms svit "Not till trotz / I oviss timme"
Text om sviten från Ed. art
På kullen invid den medeltida kyrkan i sörmländska Lid står en gammal faluröd byskola. Här bor och verkar numera konstnären Ann Edholm och i ateljén pågår arbetet inför nästa stora separatutställning. I centrum hänger två målningar i Ann Edholms vanliga format; enorma dukar. Däremellan mindre målningar, som återtar formspråket från de stora – rött, vitt och svart med hårda, taggiga former. Det är aggressiva bilder som står i bjärt kontrast till de gröna, sörmländska kullarna utanför.
– Jag har varit ganska illa berörd. Över IS och Ryssland och hela SD-biten. Min mamma är tyska och hon är orolig. En släkting som satt i Auschwitz sa alltid till sina barn ”Tala aldrig om att ni är judinnor för det kan hända när som helst igen.” Och nu säger mamma: ”Det var precis såhär det började, precis samma stämning”. Och så IS från andra hållet. Det är allvar nu.
Så den dramatiken vävs in i de nya verken?
– Det var i alla fall där det började, med Guernica. Den har jag intresserat mig för länge. Kilen som återkommer i målningarna kommer ifrån Picasso, från hästens tunga. Dessutom har Picasso gjort vaginor med tänder på det här sättet. Den öppningen har jag arbetat utifrån i tidigare målningar.
Precis som i dessa senaste verk är berättelsen central i Ann Edholms måleri, trots att många skulle klassa henne som en abstrakt målare. Men själv framhåller hon att hon inte sysslar på med abstraktion.
– Jag jobbar utifrån en verklighet som jag använder mig av för att den beskriver en situation. Ta Guernican, exempelvis. Jag jobbar utifrån den och använder mig av den för att beskriva en verklighet eller en känsla, i detta fall kriget. Samtidigt finns det nästan allting en egen erfarenhet med i bakgrunden.
Ann Edholm tar målningen Kaddish som ytterligare ett exempel. Målningen består av orange och svarta färgtungor som går in i varandra.
– Kaddish är en judisk sorgebön som man läser fram och tillbaka. Jag kopplade ihop det med rörelsen av en örfil, den som slår och den som håller emot, slap slap slap, fram och tillbaka. Jag vill att det ska finnas både och i mina verk – en egen erfarenhet och något allmängiltigt.
Men det får inte bli för mycket berättelse, du pratar om att arbeta i gränslandet mellan bild och måleri? Vad menar du med det?
– När du står på ett visst avstånd från en målning så får du en klar bild. Men när du närmar dig löses den upp i måleri. Utmaningen är att få det att bli upplöst utan att tappa skärpan, att ligga i ambivalensen mellan det rent abstrakta och berättelsen hela tiden. Det är där det blir intressant.
De mindre verken kallar Ann Edholms för ”fotnötter” till de stora. Själv tittar hon ofta först på fotnötterna när hon närmar sig en text, för att se var tankegodset kommer ifrån. I den judiska traditionen finns en djup respekt för tillägg, omläsningar och tolkningar som Ann Edholm vördar.
– I det judiska ifrågasätter man hela tiden det gamla och förändrar läsningen av de heliga skrifterna. Varje kommentar som någon suttit i synagogan och skrivit är helig. Mina små målningar fungerar som de där små lapparna som man skriver ner sina kommentarer på.
– Egentligen ligger mitt intresse mellan målningarna, i den egna processen. Det är övergången från en händelse till nästa som är det intressanta, det är där man ser rörelsen. Det är kanske därför jag inte har sparat några av mina egna målningar. I mitt förråd står bara söndriga saker
verk som visas;
Ann Edholm
Trans-Formation I / Slag
2015
Vinyl on canvas
30 x 42 cm | 11 3/4 x 16 1/2 in
Ann Edholm
Trans-Formation II / I oviss timme
2015
Vinyl on canvas
3 paintings, each 30 x 42 cm |
